RMK - Den Sanna Kärleken
RMK - Den sanna kärleken
Hon, springer iväg i den piskande regnskuren
Han, sitter där och ser flickan springa, det känns uselt
Att det skulle bli så här, men tid för ärlighet
tid för honom att visa att han vet vad kärlek är
tiden tillsammans har varit himmelriket för båda
men han blev av med det, efter att ha svikit och sårat;
den ända rätta, känslan att älska är borta nu
utan henne vid sin sida, hur ska han orka nu?
Han, sitter kvar på bänken, där dramat inträffade
Hon, springar med hög fart från den som hon kallade sin älskade
hon borde väntat sig något liknande
hon är arg och ledsen samtidigt och vill skrika men
även hon har gjorde fel, hon slog knogen; i väggen
inte ba killen utan, även hon har varit otrogen
med brodern till sin pojkvän, själen såldes
nu går dom skilda vägar, duvet, kärlek håller inte
Reff:
Dom hade allt, kärlek och lycka
allt försvann, och hjärtan knycklas ihop
dom vet om att den andra är fast i ensamhet
hur kan nått så vackert som kärlek bli så fel
Vers:
Han ser tillbaka, men blundar snabbt
och skammen är påträngande efter de stunder han;
svikit vänner, flickan, händer i fickan, rysningar
kallprat och handtag som endbart varit ytliga
händelser förtydligas, kommentarer han fällt
som sårat andra, så klart att det känns
så här i efterhand och han har tänkt ibland
och nu känner han att de saker han sagt varit hemskt
och allt är jättesvart, han älskar henne
han ångrar sig och vill inte vara ensam längre
tänker ofta på deras tid, hennes hand i sin
men han får skylla sig själv, nu lyckan vänder andra kinden till
han känner ingenting, han är bedövad, så;
men han vet att det va kärlek han blev berövad på
han är sin egen bov, och han vet det nog
och fick bevittna när den kärlek som levde dog
Reff:
Dom hade allt, kärlek och lycka
allt försvann, och hjärtan knycklas ihop
dom vet om att den andra är fast i ensamhet
hur kan nått så vackert som kärlek bli så fel
Vers:
Hon ser tillbaka, men blundar genast
hon känner att utan honom, så är det tungt att leva
hon hatar svek, hon sågar otrohet
men hon vet att hela skiten är bådas fel
så nu går hon ner i en självförstörande deprision
och hatar sig själv för det hon gjorde som då kändes klokt
har vänt på ord, ljugit ett flertal gånger
fick hon chansen att ändra på livet så skulle hon leva om det
nu segrar sorgen, hennes tårar förföljer henne
hon ångrar att hon ens tänkt tanken att töja på gränser
saknaden är stor, hon hatar att det tog; slut
men det är ju sånt som händer i varje sagobok, slut
hon känner på ordet, hon älskar sin Joel
men det blev så som alla vännerna trodde
hon försöker leva, men det fattas en bit
Så snabbt ett liv kan gå från vackert till skit
Reff:
Dom hade allt, kärlek och lycka
allt försvann, och hjärtan knycklas ihop
dom vet om att den andra är fast i ensamhet
hur kan nått så vackert som kärlek bli så fe
Hon, springer iväg i den piskande regnskuren
Han, sitter där och ser flickan springa, det känns uselt
Att det skulle bli så här, men tid för ärlighet
tid för honom att visa att han vet vad kärlek är
tiden tillsammans har varit himmelriket för båda
men han blev av med det, efter att ha svikit och sårat;
den ända rätta, känslan att älska är borta nu
utan henne vid sin sida, hur ska han orka nu?
Han, sitter kvar på bänken, där dramat inträffade
Hon, springar med hög fart från den som hon kallade sin älskade
hon borde väntat sig något liknande
hon är arg och ledsen samtidigt och vill skrika men
även hon har gjorde fel, hon slog knogen; i väggen
inte ba killen utan, även hon har varit otrogen
med brodern till sin pojkvän, själen såldes
nu går dom skilda vägar, duvet, kärlek håller inte
Reff:
Dom hade allt, kärlek och lycka
allt försvann, och hjärtan knycklas ihop
dom vet om att den andra är fast i ensamhet
hur kan nått så vackert som kärlek bli så fel
Vers:
Han ser tillbaka, men blundar snabbt
och skammen är påträngande efter de stunder han;
svikit vänner, flickan, händer i fickan, rysningar
kallprat och handtag som endbart varit ytliga
händelser förtydligas, kommentarer han fällt
som sårat andra, så klart att det känns
så här i efterhand och han har tänkt ibland
och nu känner han att de saker han sagt varit hemskt
och allt är jättesvart, han älskar henne
han ångrar sig och vill inte vara ensam längre
tänker ofta på deras tid, hennes hand i sin
men han får skylla sig själv, nu lyckan vänder andra kinden till
han känner ingenting, han är bedövad, så;
men han vet att det va kärlek han blev berövad på
han är sin egen bov, och han vet det nog
och fick bevittna när den kärlek som levde dog
Reff:
Dom hade allt, kärlek och lycka
allt försvann, och hjärtan knycklas ihop
dom vet om att den andra är fast i ensamhet
hur kan nått så vackert som kärlek bli så fel
Vers:
Hon ser tillbaka, men blundar genast
hon känner att utan honom, så är det tungt att leva
hon hatar svek, hon sågar otrohet
men hon vet att hela skiten är bådas fel
så nu går hon ner i en självförstörande deprision
och hatar sig själv för det hon gjorde som då kändes klokt
har vänt på ord, ljugit ett flertal gånger
fick hon chansen att ändra på livet så skulle hon leva om det
nu segrar sorgen, hennes tårar förföljer henne
hon ångrar att hon ens tänkt tanken att töja på gränser
saknaden är stor, hon hatar att det tog; slut
men det är ju sånt som händer i varje sagobok, slut
hon känner på ordet, hon älskar sin Joel
men det blev så som alla vännerna trodde
hon försöker leva, men det fattas en bit
Så snabbt ett liv kan gå från vackert till skit
Reff:
Dom hade allt, kärlek och lycka
allt försvann, och hjärtan knycklas ihop
dom vet om att den andra är fast i ensamhet
hur kan nått så vackert som kärlek bli så fe
Kommentarer
Postat av: Linus ( http://honkallaslinus.blogg.se/ )
RMK <3
Trackback
